I morgon installeras Dimitrij Medvedev som Ryssslands tredje President, inför detta har FOI mycket påpassligt kommit med en rapport skriven av min gode vän Vilhelm Konnander. Rapporten har rubriken Ryssland – en suverän demokrati? (PDF).
Om ni har hört talats om den redan så har ni säkert sett att även Per Gudmundson puffar för den på ledarbloggen i svenskan idag.
Medvedev vann det ryska presidentvalet med 70.3 % av rösterna, men det fanns frågetecken kring resultatet. Övergången från Putin till Medjedev bör vara smidig, då Medvedev var handplockad som kandidat av Putin, som inte precis har tänkt sig en tillvaro som pensionär, han blir ny premiärminister och ledare för det statsbärande partiet det enade Ryssland, så den dynamiska duons samarbete fortsätter. Kontinuitet kanske kan vara bra med tanke på krisen mellan Ryssland och Georgien, även om Putin inte direkt är känd som en diplomat med fingertoppskänsla, eller en förespråkare av tyst diplomati.
För mer om Rysssland efter Putin så kan ni med fördel läsa Carnegie´s temaartiklar kring detta. Dessutom så hittar ni några fina foton på den dynamiska duon här.
Ryssland är vanligtvis inte i fokus på denna blogg, men demokrati , eller bristen där av och kampen för att uppnå demokrati är ett tema som jag hoppas genomsyrar pop the casbah.
Vilhelm Konnander bloggar på Vilhelmkonnander.blogspot.com.
Uppdatering: Medvedev installerades som President för någon timme sedan, och detta citat från installationstalet låter ju fantastiskt slagkraftigt:
¨Vi måste nå verklig respekt för lagen för att besegra den juridiska nihilism som är ett hinder för utveckling¨
So far so good… av det lilla jag har sett av talet så poängteras frihet, men ordet demokrati lyser med sin frånvaro. Vår Utrikesminister har kommenterat talet idag av alla dessa dagar.
Här är ett personporträtt där vi får veta att han är en ny sorts president, det nya tycks bestå i att han tycker om fotboll och ¨modern musik¨ snarare än att det verkar vara så stor skillnad vad gäller politik inriktning.
Den nya Presidents favoritlag i fotboll, Zenit S:t Petersburg gav honom en tidig installationspresent när de gick till final i UEFA-cupen häromdagen genom att fullständit pulverisera Bayern Munchen och troligtvis så kommer Medvedev sitta på läktaren när Chelski möter Man Utd i Moskva om ett par veckor. Men just kärleken till sport och musik är ju något han har gemensamt med Jeltsin , vars tennisspel var världskänt och vi minns väl alla Jeltsins talanger som dirigent, Putins svarta bälte i Judo är väl också ett sportintresse och huruvida Medvedev visar sig vara så västerländskt och liberalt orienterad som Blomgren tycks tro, är något som vi troligtvis kommer att kunna sia något om så småningom, men vis av erfarenheten av Rysslands negativa trend vad gäller demokrati så skulle jag inte vara så säker på annat än kosmetiska förändringar. Medvedev kommer troligtvis att fortsätta på Putins inslagna väg och de står enade för ett starkare Ryssland, troligtvis med en fortsatt nermontering av demokratin som följd. Ett användbart offer på altaret för ett Rysssland som vill återta sin plats som stormakt både politiskt och ekonomiskt.
UPPDATERING: Vilhelms rapport uppmärksammas ytterligare på ledarsidan i SvD den 8 maj. Även Jan Blomgren har skrivit en analys idag som är mer komplex och intressant än den som jag länkade till igår, som såg till de yttre på ytan synliga skillnaderna mellan de två presidenterna. Ett av de sista beslut som Putin tog som president, innan han lämnade över stafettpinnen til sin yngre kollega var att ansluta sig till de länder som vill införa ytterligare ekonomiska sanktioner mot Iran, därmed står Kina isolerat i säkerhetsrådet och om trycket mot Kina ökar kring Tibet inför OS så finns det kanske utrymme för en trade off kring Iran?
Popthecasbah 