Assa Abloys pudel

21 oktober, 2008

I dag släpptes rapporten Illegal Ground: Assa Abloy`s Business in the Occupied Palestinian territory(PDF), den är skriven av Diakonia, Svenska Kyrkan och Swedwatch och behandlar som titteln  antyder Assa Abloys ägaransvar för Mul T-Lock, dotterbolaget som har verksamhet i Barkans industrizon som ligger en mil in på västbanken.

Assa Abloy köpte upp Mul-T-Lock av företgagets grundare för åtta år sedan, och då som nu bestod verksamheten av två fabriker, en i Yavne söder om Tel Aviv och denna fabrik som geografiskt inte kan betecknas som liggandes på annat än Västbanken , självklart så  kallas  ju Västbanken även  Samarien av framföralllt bosättare, och ingår då i vad de brukar beteckna som the land of Israel.

Att Assa Abloy har undgått att reflektera över områdets internationella status som ockuperat område sedan 6-dagars/junikriget 1967, något som man uppenbarligen inte gav en tanke innan man förskaffade Mul T-Lock, för åtta år sedan. Det skulle förvåna mig mycket om man inte skickade ner ett team till Israel för att granska företaget innan man köpte det. Jag skulle väl också tro att det är ganska vanligt att man har kontenuerlig kontakt med fabriken på plats, inklusive fabriksbesök från ledningen i Stockholm.

Det faktum att man köpte företaget år 2000 , av en slump parallelt med starten av den andra intifadan verkar ha gått företaget och dess riskanalytiker spårlöst förbi. Inte heller tycks ledningen ha tagit intryck av att en terrorist blev arresterad och en attack avvärjd vid Barkans industri-zon i maj 2006. Man har uppenbarligen  också lyckats undvika att reflektera över att ett staket/mur har byggts, det är som om ledningen för företaget har legat i ide, eller drabbats av en kollektiv intelektuell och affärsmässig härdsmälta under dessa åtta år.

Standardsvaret på det batteri av frågor som författarna av rapporten har ställt till  Assa Abloy under rapportskrivandet och innan rapporten släpptes, då företaget fick möjlighet att läsa hela rapporten och kommentera den kan sammanfattas i att:

1/ Vi har följt landets lagstiftning.

2/vi har en uppförandekod för företaget, som har implemterats och följts.

I övrigt så var det, goddag yxskaft!

Vad de aldrig  svarade på var till exempel Bargans geografiska belägenhet.

Denna intervju i SvD i morse är något av det mest förbryllande jag har läst, och jag hoppas att det var på grund av att Assa Abloys informationschef , Ann Holmberg ,helt enkelt inte var informerad  fram till  igår kväll, annars är det direkt pinsamt.

Hur kommer det sig att ni fram till nu inte velat kommentera rapporten?

– Vi fick ju första frågan i går, men då sa vi att vi att vi skulle återkomma. Som vi skriver i vårt pressmeddelande ska vi nu undersöka om det är möjligt att flytta fabriken.

Varför har ni inte agerat tidigare?

– Fabriken har ju legat där sedan 1984, men i den här rapporten framgår det att vi kan bryta mot internationell rätt. Och det vill vi ju inte göra.

Visste ni inte om att företaget låg på ockuperad mark?

– Nej.

Kollr man inte upp sådant innan man förvärvar en fabrik på Västbanken?

– Jag kan inte svara på det, den förvärvades år 2000.

Om  vi nu vänder blicken  mot det faktum att företaget inte bryter mot den israeliska lagstiftningen så är det är helt sant att Israelisk lag tillåter bebygelse av statsägd mark på Västbanken,  men det råder delade meningar om så är fallet i Barkan, enligt en rapport från  Peace Now(mars 2007) som är den mest etablerade fredsgruppen i Israel som har följt utvecklingen av bosättningnarna systematiskt under mer än 15 år, så är 13.28 % av Bargans industrizon byggd på privat palestinsk mark.  Det torde vara svårt att med säkerhet säga om fabriken i fråga finns på det som en gång var privatägd palestinsk mark, men Assa Abloy har fram till igår kväll uppenbarligen inte ansett att detta kan vara problematiskt. Den gradvisa om än snabba reträtten är glädjande, men att det tog åtta år och en rapport om det, innnan poletten trillade ner är minst sagt underligt. Att de nu gör Heineken och Falk sällskap från västbanken är i sin ordning. Om AP-fonderna hänger med på Assa Abloys fortsatta äventyr återstår att se. Jag kan också konstatera att vår utrikesminister kommenterade rapporten, trots att det måste kännas väldigt dubbelt för honom med det drev som var riktat mot honom själv tidigare , vad gäller Ryssland och Sudan.  Det hedrar honom.

Annonser

Äntligen!?

19 november, 2007

Den israeliska premiärministern Ehud Olmert har lovat att avbryta den fortsatta utbyggnaden av bosättningar på Västbanken. Löftet är välkommet, och kommer inte en dag för tidigt. The central bureau of statistics i Israel beräknar att antalet bosättare på Västbanken ökar med 4,5 procent under 2007. Det innebär att antalet nya bosättare på Västbanken enbast under 2007 års tio första månader år är större än hela antalet bosättare på Gazaremsan strax innan det internationellt uppmärksammade israeliska tillbakadragandet.

Utbyggnaden av bosättningarna baseras på massiva statsunderstödda stölder av palestinsk privategendom som har störtat hundratusentals människor i yttersta fattigdom. Bosättningspolitiken är ett av de främsta rekryteringsinstrumenten för organisationer som Hamas, och utgör därmed ett dödligt hot mot alla israeliska medborgares säkerhet. Kleptokratin bakom bosättningarna erbjuder ett smörgåsbord av argument serverade på ett silverbricka för samtliga antisemitiska rörelser i hela världen.

Eller såsom den sjätte paragrafen i artikel 49 av den fjärde Genevekonventionen uttrycker det på snusförnuftig juristprosa: ”The Occupying Power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies”. Israel ratificerade konventionen 1951. Det är hög tid att börja leva efter den.